Ja.... Jag måste säga att idag är jag tillbaka i någon sorts meningslöshet igen.... Jag ser inget att leva för, inget att njuta av, inget att skratta åt.... De känns bara liite tungt. Mina dagar gå på och allt funkar fint... Men så kommer det en dag som denna då jag känner att jag verkligen skulle vilja ha någon utanför allt. Nån som kanske BARA kände mig, nån som ville lyssna.... kanske till och med säga några uppmuntrande ord.

Jag mår så bra när jag tex loggar in på MSN och sen när jag loggar ut så känner jag mig så jävla värdelös! hur kommer de sig? Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte varför jag alltid känner mig bort vald eller varför jag blir besviken.... Jag vet ju att det inte ligger så mycket bakom de ord som folk skriver men endå så reagerar jag så här... jag blir så less! Jag måste hitta någon som kommer utifrån... som inte kommer älska min omgivning mer än mig. Jag kommer aldrig hitta detta dock... Det är de som är så synd!

Nus ka jag sluta gnälla och förtsätta... Gnället kan komma från min huvudvärk... Vad vet jag!

XOXO

Jag har nu fin fina nygeter! min syster är back in town och jag hatar nu franska människor! Det är så att hon åkte men blev inte så fin fint behandlad så hon kom hem till mig! Bra va!? Jag måste säga att jag är helt och hållet nöjd med det! Haha, nu sitter jag på pressbysån och ska snart ta bussen och gå på lekjudo! Så går det när man har bytt linje till ledarskap på skvadern! Hihi, JAG HAR BYTT! Och jag är sååå nöjd! jag leker dagarna i enda och ignorerar alla problem som kommer min väg! Fiffigt va!? Det tycker jag!

Annars har jag det bra. Inge drama inge skrik inga tårar... Jag har ett fin fint liv just nu!

Nu ska jag susa!

XOXO

Jag är kanske lite lugnare nu än vad jag va sist! Jag har andas och jag har liite kontroll på läget... Jag hatar min nya skola så jag ska nog byta på måndag, jag har inte ännu fattat att min syster är borta, jag bara väntar på att de ska komma. Jag tror att jag förtfarande är ganska bedövad. De släppte ganska grovt kvällen efter min syster åkt men nu är den tillbaka! tack gode gud! För fan i helvete vad ont de gjorde! Nu sitter jag och försöker andas och vara lugn i stugan.... Det funkar okej, men stugan är inte samma sak utan min syster...

Men men... what can you do?

jag måste nu äta!

XOXO

Oh, crap! Jag är ganske tyst upprörd just nu... de värsta är att jag inte bara kan falla ihop i en hög och dö när min syster åker utan jag måste ta hand om vår häst jag måste städa mitt rum och jag måste typ vägleda vår utbetes student... Like I said THIS SUCKS!

Jag hatar ALLT! ÅH!!!! Sorry att jag bara klagar men jag sa ju att detta skulle bli en jobbig tid! Minns ni de? Jag har varnat er! 

nu ska jag säga hejdå........

XOXO

oh, crap oh, crap oh,crap!!!! Jag är nu inte riktigt säker på vart jag ska ta vägen! Jag är sjuk, jag har precis görjat första året på gymnasiet och imorgon äker mi syster till frankriken och stannar där i ett år! jag vet inte va jag ska göra! Ska jag stanna bedövad eller börde jag väcka migsjälv och bli deprimerad? Eller kanske borde jag sörja och gå vidare? Men hur ska jag kunna släppa att min syster åker bort när jag har en fransk utbytes student som bor i mitt hus istället för min syster!? hur ska jag kunna släppa att jag börjar i en helt ny skola helt själv när jag måste dit varje dag?

Jagvet inte vad jag ska göra... jag vet att jag är en stor fet crybaby men va fan! Jag känner inget just nu! Jag trodde att dom överdrev de i typ filmer och serier och sånt men jag kan inte ta mig till att känna. Jag vill inte känna och jag vill inte att allt ska hända... men de är inte så bra att jag bara kan stänga in mig i ett mörkt rum tittapå en massa serier i en vecka och att det sedan har gått över.... Allt kommer häda även om jag inte vill.... Syster kommer flytta, skolan kommer inte försvinna... Det ända som kanske går över är min sjukhet....Jag vill bara börja gömma mig... åh, gud... Jag ska sluta skriva nu,...Jag är sjuk och dramatisk... mitt huvudär fluffig och min hjärna är avstängd. Så have a nice night...

XOXO

Har ni läst min novell? Vad tycker ni? ha ni nått kul för mig att läsa?

XOXO

I rushed out the drive way on my way to Jimmy. I turned and suddenly I ran in to him. He smiled and hugged me.

- Hey! What a surprise! He smiled a little bigger and took my hand. We went to the café at the end of the street and sat down. My hands started to get sweaty and my eyes couldn’t focus, I couldn’t concentrate… was this it? Would I, in a month sit here all alone?

- So… he said and tried to look me in the eyes. I got this letter… and I know you don’t want me to go but i need to… I looked away.

- And now I think I want to do this… for us. I knew what he was talking about. When Aaron told me I didn’t believe it. He’d been looking at me with a surprised look and the words; “He didn’t tell you? He’s leaving in a week” came out of his mouth.

I was at my breaking point and now my tears came.

- Please, tell me you didn’t! Please! Now my tears were running uncontrollable.

But suddenly I got mad. How could he do this to me!? What gave him the right!? How could he come in to my life, take my heart and then just rip it out…He looked down with a sad and sorry face.

- Please, tell me you didn’t! Please don’t! Now I was yelling, and Jimmy looked away. And then suddenly, he got mad. He stood up.

- I thought you would understand this! I thought you of all people would understand why I did this! I did this for us! He was yelling and I was crying and I couldn’t move. He was looking at me but I couldn’t look back. He was going away to Iraq, and I could do nothing to stop it. The feeling of being so powerless rushed over me and I couldn’t say anything. He took my hand quietly and led me home. We were quiet all the way home. Would this be the last time? That question bounced around in my head, like a song you can’t stop singing (But not as pleasant).

My cheeks were wet and we were at my porch, we sat down.

- I will wait for you… endlessly. My words were small and quiet but that were the song we had chosen as our song, the day on the yellow field and I just wanted him to remember that day. He looked at me for a second; he hugged me and whispered in my ear,

- I know… But I have to go… I need to. I nodded, and he went of the porch and on to the drive way.  

The day had come, he was going to get on a bus and go away. They were going to take him away, teach him to kill and put him in a war (With real guns!!!). He might get killed, and all I could do was say goodbye…

We stood next to the bus. He hugged me and whispered into my ear.

-          Life is short, people change, situations change. But my feelings for you, when I look at you, won’t ever go away, and I just want us to last forever. He let go of me and I looked at him.

-          We will. No matter what happens we’ll always have this. That’s never going to change. And I want you to know that you always have someone here for you. I’m never going to leave you.

He walked up the stares and on to the bus. He sat down and soon he was gone.

I went home. There was nothing I could do… so I went to bed and slept till 4 in the afternoon the next day. I now had no reason to get up so why should I? My mom was drunk, my dad was gone and the one reason I had to get up just left me.

So my days went on… my sleeping was eternal. Until one day. I got a letter. I was surprised, Jimmy was not the kind of person to write letters… but this was it:

 

Honey,

 I came here; they yelled in my face, shaved of all of my hair and then they thought me how to use a gun .I have now decided that I don’t like guns… There is not one second of the day that I don’t think about you. But I need you to understand why I did this. I need you to be proud of me. Cause, I did this for us.

I have a Chance to make a difference. Something people can remember me by.

Do you remember what you said when I was leaving? You said you were never going to leave me. Please just remember that until I get back. I promise I’ll be back soon!

I love you/ Jimmy

 

I got out of bed. I could not believe he had written that… He never expressed feelings… but now I knew Jimmy was soon going to be back and everything would be back to normal. I just have to try not to think about it.

My life started again… slow and steady… I hung-out with Aaron a lot and I noticed how much time I used to spend with Jimmy, because now I had so much time... But Aaron made me feel better, he was Jimmy’s best friend, and they were exactly the same. It was nice, like having a small part of Jimmy here.  

But what made me feel really good was the fact that every Monday there was a letter in my mailbox. Jimmy made me feel good even though he was so far away. He said he missed me and loved me and that he would be home soon (he was actually really good at writing letters). So every Monday I hurried home from school to read my next letter.

I sat in my room with the 5:th letter. I started “smother me” with “The used” on my stereo, and I remembered the time we were at “The taste of chaos” festival. “The used” was Jimmy’s favourite band so it felt like it was only right to listen to it while I read his letters. This letter was different though. It was much sadder. This time he wrote about his friend, Jack. Apparently he was missing…. Jimmy and Jack had met the day they arrived.

This letter made me a little worried, but he always said not to worry, that he would be fine and that all he did was just normal procedure.

Now the quiet part of the song came and Aaron stepped in to my room.

-          Hey, he said and lay down beside me.

-          Hello. How are you? I asked and looked at him beside me.

-          I was fine, until I saw you…

-          What did I do?

-          Pretty little girl… you look so sad…What’s wrong? He looked at me with a worried face.

-          Jimmy might die! I just feel a little worried… I said with irony in my voice. I had actually never been this scared in my entire life.  

-          Don’t worry; Jimmy will be home soon. And he can take care of himself. You know that. He have done a good job of that his entire life, this is no different. He hugged me and I did feel better… We listen to the rest of the “The used” album and then Aaron went home. It was nice to have someone to be quiet with...

The next letter came on Friday… (Weird)

 

They say life is short, They say you wake up one day and all of your dreams and all you’ve ever wished for, is gone… just like that. You know?

People get old and things change, people change. And what I want is… I just want the moment on the field to last forever, the way you looked at me that day. And I just want us to last forever. And I want you to know that I’m never going to leave you, I’m always here for you… always…

Because, everything is nothing without you. I would wait forever just to see you smile, because it's true what they say; I am nothing without you.

 

I will be home in a while; you don't have to say a word I can't wait to see you smile;
I wouldn't miss it for the world

I love you/ Jimmy

 

A month later I sat on the lechers and looked out over the yellow field. My tears were streaming down my face and I held that last letter in my hand…

Jag skrev denna lilla novell för ett tag sedan och som ni kanske har fattat så är dt min tolkninga av Wake me up when september ends... Har ni testat de nån gång? De va jätte kul... Ha ni nån bra novell kan nu få skicka den om ni vill... Jag är lite sugen på en novell ;) I showed you mine you show me yours =) 

Haha...

XOXO

Jag har inte mkt att säga... Jag har varit i Umeå och jag måste säga att det har varit en väldigt trevlig dag! Fine det en sötere stad än Umeå? NEJ! SÅ mysig stad!!! Jag och emma har fikat som galna människor... vi har fikat på tre olika ställen på typ 4 timmar... men fan vad trevligt vi har haft!

Jag har tyvärr inte mkt mer att säga... Jag har minnen av när jag va på aiden just nu men inte mer än så.... Nu måste jag gå och duscha och sova!

You're the son of lies!!!!

XOXO